Vad betyder detta? Egentligen?
För ett år sedan hade min personlige bankman just löst en krisartad situation, och han och jag satt på hans kontor där han tålmodigt och mycket pedagogiskt gick igenom det här med lån och räntor. Jag kände mig på hugget då, ställde intelligenta frågor och kunde faktiskt tillgodogöra mig svaren, inte bara på ett spelat vis utan även på riktigt. Jag lärde mig mycket under dessa timmar. Aldrig skulle jag misstro honom. Då.
För ett par dagar sedan satt jag där igen på jakt efter nya lånelöften, denna gång tillsammans med Petra. Hade talat mycket väl om denne bankman och nu fick hon äntligen träffa honom. Och det börjar väl. Den personlige bankmannen öppnar med ett personligt tilltal; välkomnar Petra hem från London samt berättar lite om sig själv. En nästan lite puttrig stämning börjar infinna sig, tänker jag, men kanske är det inte så. Kanske borde jag förstå att en bankman inte idkar välgörenhet. Han vill ju naturligtvis tjäna stålars på oss. Och jag vill ju bara att alla ska komma överrens. Men Petra är på sin vakt, jag ser det och inser att jag också borde vara det.
Något börjar sprida sig i min lilla kropp där jag sitter. Hamnar lite utanför samtalet, försöker definiera tillståndet. Är det någon slags feber? Något skit är det, känner svettpärlor födas på pannan och plötsligt tystnar bankmannen, tittar ner i sina papper, frågar: "Och vad tycker Björn?".
Jag tycker väldigt lite om bundna räntor och kreditkort och försäkringar.
