Sammanslagningen

Inget ord skrämmer skiten ur mina brevbärare som "sammanslagningen". Säg detta och bevittna hur lusten till liv bokstavligt rinner av dem och ögonen fylls med fasa. Och även jag känner en smula olust, för att inte säga skräck, inför denna en tideräknings avslut och en annans, betydligt mörkare, inledning. Men detta är inget jag visar då det skulle skapa än mer oro i leden. Måste visa mig stark inför mitt folk nu. Enade vi stå, söndrade vi falla.

Måndagen den femte september 2011 slås vårt lilla, nästan familjelika, kontor ihop med Nybrogatans ökända och djupt ohälsosamma kontor. Tillsammans flyttar vi in i nya lokaler och därmed dras rullgardinen slutgiltigt ner. För detta är slutet. De är så många fler.

Har så svårt att se hur vi kommer att överleva tillsammans med "Djuret", "Äcklet" och "Döden"( som visst är död på riktigt hörde jag häromdagen) och allt vad de kallas, våra nya kollegor från Nybrogatan. Det vi har är alldeles för skört. Det vi hade.

Vi kommer att gå under och handfallen kommer jag låta det ske. Jag sviker mina brevbärare ännu en gång och sällar mig till skocken får som apatiskt låter sig fösas runt tills intet återstår.