Sitter på tåget mot Uppsala, på väg till syrrans 50-årsfest, fullt upptagen med att motstå impulsen att slita åt mig min vänstra grannes McDonald's meny, försöka öppna ett fönster och vräka ut det stinkande eländet, för att sedan ta mig an det harklande lilla helvetet i sätet bakom. Kan inte tänka på något annat där jag sitter.
Plötsligt är jag framme. Resan är så oerhört hastigt överstökad och jag väljer att förlåta mina medpassagerare.
