Höll på att kosta mig livet.
Flyttade det sista från Kollektivet till vårt nya boende i Stockwell idag. Sannerligen skönt att hämta den sista packningen och därmed få ett avslut på ett trauma, tro inget annat, men FY fan så tungt det var. Ser kanske inte så farliga ut, väskorna på bilden ovan, men skenet bedrar. De höll på att döda mig. Var femte meter var jag tvungen att stanna för att andas och gråta. IKEA-påsens handtag trängde djupare och djupare in i mina fingrars kött, mina armar likt en apas.
"Damn you God!" skrek jag och hötte med näven mot skyn.
Dessutom är det förnedrande att flytta sitt bohag på detta sätt; släpandes på gator och i trängseln i en tunnelbanevagn. Stå där med ett jävla täcke till allmän beskådan, känna medpassagerarnas hånfulla blickar. Svettpärlor i pannan. Utsatt och blottad.
Övervägde faktiskt att beställa en taxi de sista tio metrarna för återvinna någon slags värdighet.
