Dub Vendor fotograferad på tryggt avstånd.
Som jag har tjatat och pratat om denna affär. Nästan jobbigt har det nog varit, kan jag tänka, att lyssna till detta ältande om denna affär. Åk dit då, gå in och var där då om det är så viktigt för dig. Det är ju bara en affär - vad är det som hindrar dig?
Men jag åkte aldrig dit. Det var enklare, bekvämare att bara prata om Dub Vendor - Londons nummer ett reggaeskivaffär.
Så idag serverades den mig på ett silverfat. Steg av en buss på Lavender Hill i hopp om att hitta hem till fots, hade hamnat lite på sniskan, och så var den bara där. Mitt framför mig. "Här är jag. Kom in nu och få det överstökat" tycktes den säga till mig. "Gå in och bläddra bland import singlarna som att du vet vad du letar efter."
Jag gick inte in, blev bara stående utanför ett kort ögonblick; hann se att det bara skulle bli jag och mannen bakom disken om jag gick in. En obehaglig situation i vilken affär som helst, i denna omöjlig.
Jag vet ju inte vad letar efter längre.
