I soffan efter maten denna kväll kom jag på den lysande idén att gå ner till Västertorp och där köpa en glass att gå omkring och slafsa med. Tänkte att det borde väl kunna kännas värdigt; flanera med en dajmstrut i käften och njuta av den ljumma försommarkvällen.Och faktiskt, det var, åtminstone en smula, värdigt. Skjortan fladdrade lite nonchalant i den lätta brisen och jag drabbades av insikten att jag, precis just nu, är helt berättigad. En man som tar en kvällspromenad och en glass bara. Inget mer.
