Två underbara människor i London.
Har ännu inte riktigt landat efter helgen som kom att bli historisk som den bästa någonsin. Tillsammans med världens bästa fru i världens bästa stad berusade jag mig med en förbehållslös lycka vars vågor fortsätter att skölja över mig.
Alla de prövningar och allt djävulskap London utsatt mig för, de stryker jag ett streck över nu. Jag och denna stad har försonats. Och det är aldrig ens fel när två träter; jag kunde ha bjudit till mer, det kunde jag, visat betydligt mer "jävlar anamma" och "go" och i alla fall försökt söka något jobb, eller åtminstone någon form av sysselsättning. Men min natur tillåter inte det. Jag är en alldeles för känslig liten blomma.
Men denna helg! Vilken upprättelse det var att som en arbetande karl, med leder och muskler ömmande efter en hård arbetsvecka, få sippa på en ljuvlig Guinness och förtjäna den.
