Blä.
Köpte min sista förorts- svenne-pizza idag. Var inte sugen på den, cirkulerade ett tag runt den lilla pizzerian i stentrista Västertorp, försökte väcka ett begär efter den. Tänkte att förr i världen var den ju en definition av lycka för mig. Till slut gick jag in och inte väcktes min aptit då heller; snarare avtog den ytterligare av den oinspirerande lokalen och den ointresserade personalen. Klart de är ointresserade: Hur intressant kan det vara att dagarna i ända pytsa ut fett som medicin till bakfulla grisar?
Trots detta gjorde jag min beställning. En drypande förorts- svenne-pizza bakad utan kärlek. Med kartongen i händerna och huvudet sänkt av skam traskade jag hemåt. Känner mig alltid så skamsen när jag går med den där kartongen. "Här kommer en stackars slashas som ska hem och slafsa". Så tänker de om mig. Men aldrig mer.
