Mailman en hund?

Fredag förmiddag ute på turen som börjar lida mot sitt slut. Fredagskänslan som tidigare var så sann som att det var fredag har inte infunnit sig, det gör den alltmer sällan i dessa tider. Det är bara en dag som de andra, en tur som de andra och jag befinner mig i slutet av den och alltså som allra mest utsatt, svettig och vilsen och när jag hör att någon visslar efter mig någonstans ifrån så slår det slint. Känner hur det bokstavligen kokar inom mig när jag riktar all min vrede mot personen i fönstret.

"VISSLAR du på mig? Ja, det gjorde du! Du visslade på mig! Är jag en hund för dig eller? En djävla HUND!" nästan skriker jag, mycket artikulerat och hårt. Plötsligt ser jag att det är jultomten själv jag skäller på: En skäggig man tittar ner på mig från fönstret och hans varma blick är fylld av ånger. "Förlåt mig" säger han och menar det. "Att vissla på dig var dumt. Jag ber verkligen, verkligen om ursäkt."

Gång på gång ber han om ursäkt samtidigt som han kastar ner försändelsen som jag lagt fel. Jag tar emot den och plötsligt känner också jag mig skamsen. Varför reagerade jag så oerhört kraftfullt? Är jag inte en hund, trots allt, som springer runt utan värdighet?