Jag stretade emot något innan, gör gärna det inför det oprövade, men slutligen lät jag min bror leda mig in i det Osmanska rikets ångande bad. Och aldrig hade jag kunnat föreställa mig den upplevelse som väntade. Hur jag överlämnade min kropp till hårda, bestämda, men på samma gång ömmande, kärleksfulla händer, under dessa timmar av själslig och kroppslig rening.
Min bror var först ut och när den gigantiska mannen klatchade honom hårt över löddrig rygg och samtidigt riktade en blick mot mig som sade: Snart är det din tur, då kände jag mig någorlunda liten där jag satt på mitt pryda arsle.
Men som saknade min kropp värde låg jag plötsligt där som en hal, löddrande säl, lealös då hinkar med vatten hälldes över mig, luggen hängde över ansiktet där jag satt med huvudet hängande likt en sovande; vällustigt morrande genom hålet i britsen då mina skinkor mycket oblygt fick vad de förtjänade.
