Mailman provfilmar

Var på provfilmning idag för en reklamfilm som kan ge mig en oerhörd mängd stålars. Christer, som jag känner sedan tidigare, presenterade mig för de andra som: "Björn - världens bästa skådespelare". Jag kände svettpärlor bildas i pannan när jag hälsade på de skalliga och välklädda reklammännen. Hade en lång promenad i solen bakom mig och innan dess trapporna i Hjorthagen. Dessutom hårt drabbad av pollenallergi. Svettig och rödögd alltså. "Nja, inte världens bästa kanske", svarade jag. "Men absolut en av de bättre i Skandinavien." Vilket ju faktiskt inte var så långsökt.

Provfilmningen var mycket värdig. Satt mest och skönsnackade med regissören. Han hade tydligen också arbetat inom Posten en gång i tiden, men likt de flesta andra hade han gått vidare. Jag berättade att Posten enbart är mitt dagjobb - en försäkran om att hyran kan betalas när det är skralt med andra inkomster.

Men emellertid är det ju så att man på en provfilmning inte kan komma runt själva skådespeleriet.

Att gestalta svårmod var naturligtvis ingen match, bara stirra tomt framför sig och vara sig själv. Betydligt svårare var det, något oväntat, att få fram förförarblicken. Denna blick som tagit mig så långt, öppnat så många dörrar - nu fick jag inte fram den jäveln! Kände mig mer tillgjord än någonsin när jag pressade fram ett snett leende och ett sänkt ögonbryn.

Förförarblicken svek mig idag.