Jag hör att någon är i köket.
Sitter på rummet, stirrar hålögt framför mig. Timmarna avlöser varandra, smälter samman, jag öppnar fönstret. Stänger fönstret. Därnere skramlar någon i köket; tror det är en tillfällig gäst, en vän till någon i Kollektivet.
Kan inte förmå mig att öppna dörren, gå ner till köket och hälsa på vem det nu är som befinner sig där. Vet inte hur jag skulle presentera mig själv. Vem är jag här?
En gång i tiden var jag Björn The Mailman. Den stoltaste brevbäraren i stada!
Men.
Jag blickar framåt och det börjar se ljust ut! Nästa vecka ska vi kolla in ett nytt boende i södra London, en möblerad liten studioflat med sovrum, kök, vardagsrum och en liten balkong. Lägenheten är, med största sannolikhet, vår att hyra om vi vill. Det är min vän Gustav som har förmedlat kontakten.
Och att bryta vårt nuvarande kontrakt tycks inte vara något problem. Kostar en rejäl slant förvisso.
Snart återstår bara att hitta en person som vill ta över vårt rum i Kollektivet. Stackars sate.
Nä hörrni, nu öppnar jag dörren.
