Fever

Haller jag pa att bli sjuk eller vad ar det som pagar? Kande en vag antydan igar redan, och nu verkar det som att feberblomman haller pa att sla ut i sin fulla prakt. Pa sjalvaste nyarsafton och allt. Kanns inte alls bra detta. Ser inte ens fram emot att fa dricka alkohol - jag som brukar tycka det ar sa himla gott. Nu har febern tagit den gladjen ifran mig. Dumma feber.
Ar pa vag in i ett tillstand dar allt kanns svart. Samtidigt kanner jag mig sensuell, livsbejakande.
Jag valkomnar febern till min kropp, vilar i den.

Hej igen

Till alla fans av Bjorn The Mailman! Ber om overseende for daligt uppdaterande den senaste tiden. Orsaken till detta tekniska problem. Ber aven om overseende for avsaknaden av bokstaver med prickar over i detta inlagg. Oerhort irriterande, inte sant.
Idag anlander Beatrice, Tove och Marika till London. Ett klassiskt gang, ska bli sa harligt att fa riktigt ra om dessa tjejer!
Himla mysigt faktiskt!

Merry Christmas

"I feel sorry for people who don't drink, when they wake up in the morning, that's as good as they're going to feel all day."

Frank Sinatra

Barbersaloon

Fick ett plötsligt infall idag. Kände att jag ville vara "fin till jul". Gled således in på en barbershop, helt spontant. Samma barbershop som sist faktiskt, vilket är ovanligt då jag inte vill bli för bundis med min frisör. Men jag gillade gubben som klippte mig då. Upplägget var så enkelt, jag sade bara: "I want a descent haircut". Gubben: "OK". Och det var vad jag fick. En hygglig frisyr för en billig penning UTAN försök till konverserande.

Men idag var gubben inte där. Idag blev jag klippt av en frisör som tydligen ville snacka. Hade knappt satt mig i stolen förrän: "Är du ledig idag?". Detta är ju en fråga som är mycket svår att svara på för mig - jag är inte ledig, ej heller arbetslös. "Well, jag bor här bara tillfälligt, bor egentligen i Sverige och där har jag ett jobb men nu..." svamlade jag på, pressad, min engelska mer och mer knagglig. "Aha..." sade barberaren och frågade inget mer.

RyanAir

Petra har just bokat flygresa för oss två - tur och retur - London - Stockholm. Och det ska de ha 20 pund för! Och inte nog med det, nu ska de tydligen ha YTTERLIGARE 20 pund i nån jävla hanteringsavgift! Så 40 pund blir det nu. Det är tur att man inte reser så mycket.

Spotify Premium

Svårt.

Har just uppgraderat mig till Spotify Premium. Tidigare hade jag gratisvarianten - den med reklamavbrott, mindre urval och något sämre ljudkvalitet. Men nu har jag alltså den äkta varan. För 99 spänn i månaden har jag nu tillgång till - fanimej - all musik i världen! (kanske inte ALL musik, men mer än vad du någonsin behöver, oavsett hur snäv din smak är.) Dessutom är ljudet kalas. Och det bästa av allt: denna gigantiska mängd musik tar ingen som helst plats i anspråk, utan ryms smidigt i min laptop.

Men är detta verkligen det bästa av allt? Varför känner jag mig då - parallellt med min upprymdhet - dyster? Det är väl ändå musiken som är viktig? Inte formen den presenteras i. Är det inte fantastiskt att alla kan "äga" all musik?
Det som plågar mig är att exklusiviteten har gått förlorad.

Förr i tiden definierade jag hela min person utifrån musiken jag lyssnade på, skivorna jag ägde. Min klädstil och min attityd var ofta ett resultat av vilka skivor som snurrade hemma.
Sakta byggde jag min skivsamling. Jämte denna växte samtidigt min samling av kassettband. Allt mycket noggrant organiserat. Om runt omkring mig var kaos så hade jag i alla fall ordning på min skivsamling; vad den stod för och vem den gjorde mig till.

Å andra sidan så sålde jag hela min vinylskivsamling under de svåra åren på 90-talet..

Skjortan

Johnny Clarke

Ikväll ska vi - antagligen - gå på konsert med reggaelegenden Johnny Clarke. Johnny är född och uppvuxen i Kingstons ghetto på Jamaica och han skivdebuterade redan 1972 . Han har sedan debuten samarbetat med nära nog alla de stora producenterna inom reggae: Bunny Lee, King Tubby, Errol Thompson, Prince Jammy, Rupie Edwards, Lee Perry, Glen Brown och Mad Professor. Sedan drygt tjugo år är han bosatt och verksam i London och turnerar fortfarande regelbundet. Ikväll uppträder han tillsammans med Red Earth Collective; en orkester som vanligtvis presenterar en hybrid av reggae dub, jazz och funk.

1972 debuterade han alltså. Hur gammal är mannen idag egentligen? 80? Nej han är inte det. Han är ynka 54 år gammal. Praktiskt taget jämngammal med mig. Vad i helvete är det som pågår? När ska jag debutera?

xmas

Glasyr är ju så gott.

Petra har gjort det igen. Ett helt hus bestående av pepparkaka!

Jobb

Inget kommer att gå fel.


Idag ska jag göra "ett jobb" åt Wieden + Kennedy. Jag vet inte, men det är något med den här typen av "jobb" som gör mig så in i helvete nervös, trots att jag gjort det fler gånger än jag kan räkna genom åren. Men det är väl som alltid: pengarna är bra och när erbjudandet kommer så har man inte mycket till val.

Det hela är mycket enkelt: Jag tar tunnelbanan från Angel Station 10.40 som tar mig till Clapham Junction. Där hoppar jag på ett tåg som 11.28 går till Sunningdale. Jag anländer till Sunningdale 12.07, går jag de 1200 metrarna till den avtalade mötesplatsen, får grejerna, går återigen de 1200 metrarna tillbaka till stationen och tar tåget 12.43.

13.23 är jag åter i Clapham Junction. Inget borde kunna gå fel.

Vägen ut

Jag hör att någon är i köket.


Sitter på rummet, stirrar hålögt framför mig. Timmarna avlöser varandra, smälter samman, jag öppnar fönstret. Stänger fönstret. Därnere skramlar någon i köket; tror det är en tillfällig gäst, en vän till någon i Kollektivet.
Kan inte förmå mig att öppna dörren, gå ner till köket och hälsa på vem det nu är som befinner sig där. Vet inte hur jag skulle presentera mig själv. Vem är jag här?

En gång i tiden var jag Björn The Mailman. Den stoltaste brevbäraren i stada!

Men.

Jag blickar framåt och det börjar se ljust ut! Nästa vecka ska vi kolla in ett nytt boende i södra London, en möblerad liten studioflat med sovrum, kök, vardagsrum och en liten balkong. Lägenheten är, med största sannolikhet, vår att hyra om vi vill. Det är min vän Gustav som har förmedlat kontakten.
Och att bryta vårt nuvarande kontrakt tycks inte vara något problem. Kostar en rejäl slant förvisso.
Snart återstår bara att hitta en person som vill ta över vårt rum i Kollektivet. Stackars sate.

Nä hörrni, nu öppnar jag dörren.

Sydkusten

Sköljdes upp på Brightons strand.




Strandliv.




Den här noshörningen av plast väckte mitt och
Petras slumrande spelberoende. Vi drogs ned
i ett sjukt spelmissbruk. "Jag skall ha den där
noshörningen!" väste Petra.




Växelmaskinen - spelmissbrukarens allra bästa
vän. Den sviker aldrig.




Fram och tillbaka mellan växelmaskinen och
noshörningen av plast. Fram och tillbaka.




En halv pint till damen och en hel pint till herrn.




På söndagen kom tankarna på kollektivet över
oss. Idag skulle vi åka tillbaka till London och
söndagsångesten var ett faktum.




Mörkret lade sig åter.

Brighton

Ikväll åker vi till Brighton. Ska bo på hotell där i tre dagar. Vad gör man i Brighton? Fan vet. Men en sak vet jag: Det ska bli jävla skönt!

Bunny and The Bull

Såg en film på bio häromdan: Bunny and The Bull. En brittisk komedi. Har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om den.

Men jag skrattade inte en endaste gång och jag vet inte vad det säger om en komedi.

Kylskåp

Detta är Kollektivets kylskåp. Den nedersta hyllan är vår.

Jag vill ha mitt eget kylskåp!

Kollektiv

Paus från Kollektivet.


Jag och min fru bor i ett så kallat kollektiv. Detta; att en man och fru bor i ett kollektiv är en orimlighet, en motsägelse, borde inte vara möjligt för hjärnan att ens föreställa sig.
Frustrationen över vårt sätt att bo, vår tillvaro; hur vi delar vårt liv i närvaro av andra, gör mig så dyster och frustrerad. Det är faktiskt så frustrerande att det kryper i kroppen, ända in i benmärgen. Tillståndet är på god väg att lamslå mig fullständigt. Ett gift par skola ICKE behöfva lefva under dessa förhållanden!

Kollektiv kan på pappret tyckas vara en god idé. Men aldrig i verkligheten. Glöm inte det mina vänner.

Celebert besök

Karolina och PF fotograferar och provocerar mig.

Mycket att göra idag.
Som sagt, PF och Karolina kommer hit, ska stanna till onsdag. Naturligtvis vill vi att de ska ha det så bekvämt som det går under sin vistelse här. Lakan, handdukar är tvättade. Luftmadrass ska pumpas. Kuddar med tillhörande örngott skall inhandlas på Marks and Spencer. Endast det bästa är gott nog för PF och Karolina.

Ny dag

Bra dag på gång. Bra helg på gång.

Nu: Tvätta
Sen: Äta
Ännu senare: Bio
Ännu lite senare: Äta igen

Och imorgon kommer PF och Karolina. De kommer redan på förmiddagen, de ska bara lämna in sina väskor och sedan vill de dricka pints. Innebär att jag kommer iväg till puben lite tidigare imorgon, vilket ju är positivt.

Doing nuttin inna London

Utanför dörren går livet sin gilla gång.


En dag präglad av total lättja och reggae på Youtube. En dag alltför lik många andra dagar den senaste tiden. Kanske dags att rycka upp sig lite; dags att krypa upp ur detta gyttjebad som jag då och då kliver ner i. Men det är ju så lätt att ge sig hän den totala sysslolösheten när tillfälle ges. Åtminstone är det så för mig. Trots att jag befinner mig i London.

Nåväl.

Nu startar jag Björn The Mailman.