I första klass togs ett skolfoto och på morgonen inför fotograferingen berättade fröken att det skulle komma en fotograf någon gång under dagen, hon visste inte när, och att det var mycket viktigt att man inte blundade då.
Jag letar upp det gamla skolfotot och där sitter jag på en stol med uppspärrad blick. Jag ler för mig själv när jag betraktar pojken i den blå plyschtröjan och träskor som inte når ner till golvet, och skakar lätt på huvudet.
Fotografen kom på eftermiddagen, just innan skoldagen var slut, och jag minns hur ansträngande det hade varit att hela dagen, genom lektioner och raster, sitta och gå med uppspärrade ögon eftersom man närsomhelst kunde bli fotograferad.
Detta var en första antydan om vilken slags elev jag skulle komma att bli under mina år i grundskolan, hur jag fungerade i denna miljö.
Platsen var aldrig för mig.
Jag var varken en mönsterelev, flitig och skötsam, eller en rebell, uppnosig och ifrågasättande - jag var något annat.
Jag var den jag är.
