Japansk radio

"Kan man få in svensk radio på den här också?" Min pappa har kommit hem från Japan, och med sig har han såklart gåvor som han delar ut till barnen. Jag får en liten handradio, och jag är alldeles för gammal för att ställa en sådan fråga. Pappa svarar att det kan man ju naturligtvis. Han döljer det väl, men jag ser det så tydligt: han blir inte irriterad över min fråga, och eftersom det bara han och jag i rummet så blir han inte heller generad. Han blir illa berörd.

   Vi hjälps åt att ratta in olika kanaler på den lilla apparaten och snart strömmar det ut klingande svenska ur den japanska radion. Och han berättar för mig om radiovågor och frekvenser men jag lyssnar bara till min nya radio. Det kommer musik från den, ingen som pratar där nu.

Jag vill inte få något förklarat för mig. Därför förstår jag inget. Av det där konkreta. Och inte heller av det abstrakta.

Idag är den en uppskattad anekdot, ett barndomsminne att fnissa åt, den där gången då jag inte förstod det här med radiofrekvenser. Min pappas reaktion, hur jag såg skammen i hans ögon trots att han gjorde sitt bästa för att skyla den. Att jag borde ha varit mer insatt i den åldern. En kul historia som jag kan bjuda på efter all denna tid.

Som att jag skulle förstå något idag.