Den tid som frigörs för mig på förmiddagen då min lille pojke tar sig lite skönhetssömn, jag tycker nog inte särskilt mycket om den. Just nu ligger den på en och en halv timme, och denna tid försvinner iväg likt vatten mellan fingrarna på mig, som livet självt. Vill ju inte vara utan den, men sanningen är att jag egentligen skulle må bättre utan denna för MIG avsatta tid. För jag och tid har aldrig kommit särskilt väl överens och det blir mycket tydligt då 90 minuter serveras mig på detta sätt. Det blir liksom pannkaka av allt, och det enda som produceras är det dåliga samvetets kvalmiga eftersmak.
Att skriva några rader här, på denna obesökta blogg, skulle det kunna lätta denna tyngd som detta mitt missbruk av värdefull tid lägger på mina axlar? Ett uns möjligen. Så jag gör väl det. Skriver några rader alltså. Men jag är inte mycket till berättare och ej heller särskilt intresserad av min omvärld. Har egentligen aldrig formulerat mig några ståndpunkter eller argument och står oftast handfallen i diskussioner som rör annat än trams. Har fullt upp med annat ju, såsom idiotiska fixeringar och ett ständigt ältande om saker jag VET inte leder till något annat än fullständig utmattning.
Så.
