Mailman dum

Detta att min son emellanåt är lite mammig har verkligen lockat fram den allra sämsta sidan av min person: den förorättade. Den genom livet ständigt utstötte misantropen som egentligen bara vill vara med men som ständigt finner sig själv ställd vid sidan av. 

Varje gång han sträcker sig gråtande mot sin mamma när han är i min famn får denna sida ett sådant bränsle att den hotar ödelägga hela den hygglige tjomme jag egentligen är. Jag förtärs inifrån. FÖRTÄRS! För jag kan inte stå emot, någonsin, trots att jag intellektuellt, som nu, förstår att jag gör bort mig.

Men nu räcker det. 

NU SKÄRPER JAG TILL MIG!