Jag vet inte vad en enda av människorna i min omgivning arbetar med. Eller, några yrkestitlar har jag väl lyckats snappa upp, som borgmästare eller art director, men jag förstår verkligen inte vad de faktiskt pysslar med, hur deras arbetsdagar ser ut.
Detta beror inte på att jag är ointresserad eller självupptagen: jag begriper bara inte vad det är de talar om när de beskriver sina yrken; ingenting av det de säger kan jag ta till mig och bilda en uppfattning utifrån. Det är ett enda virrvarr av möten och kompetensutveckling som pågår därute.
Själv vet jag att jag arbetar, trots att jag aldrig minns annat än fragment från dagen. Brev, paket, portar och trappor blinkar till i medvetandet när jag lägger mig för att sova. Min kropp är öm av utmattning och jag somnar snart.
Tänker att jag nog är någon slags brevbärare på dagarna, ja så måste det vara.
