Mailman har funnit sin inre frid.
Brevbärarnas röster, de blev för många, tog över och ledde mig in på vansinniga, sliriga banor. Vilka var de? Och vad ville de mig?
Jag blev mycket sjuk. Första tiden minns jag inte alls. Men lakan blöta av svett vittnade om svåra nätter. Det jag skrek då, i svindlande feberångor, ska ingen behöva höra.
Så sakteliga närmade sig uppvaknandet, och det skulle visa sig vara ett smärtsamt sådant. Det jag byggt upp, den fulländade människa jag närmade mig, allt tycktes raserat. Kvar återstod intet.
Försvann åter in i mörkret.
Vet inte hur länge jag famlade där men när jag vaknade var jag inte bara nyvaken. Jag var återuppstånden. Med lätta steg tassade jag ut i skogen och slog en drill med träden vajandes runt om mig. Studerade roat en koltrasts lustiga uppenbarelse. Från stugan slingrade sig dofterna från nymalet kaffe och färskpressad grapefrukt. Jag gick åter in.
Er är en frälsare pånyttfödd!
